Tills nästa projekt dyker upp...

Är glad att det där bröllopet är över... så att mitt liv kan handla om något annat - tills nästa projekt dyker upp det vill säga...

Jag gillar projekt faktiskt, har jag kommit fram till, speciellt eftersom jag och min man kompletterar varandra väldigt bra. Det må vara intensivt och stressande, men jag älskar känslan av att få klart saker och ting. Att man fokuserar på en enda sak, planerar, trixar och fixar in i minsta detalj och till slut genomför det. Jag älskar att göra sådant jag inte gjort innan eller skapa något från scratch. Om jag har gjort något liknande innan, så vill jag ändå göra det unikt. Samtidigt är det oerhört skrämmande och jag vill hälften av tiden gå och gömma mig i ett hörn. 

Men samtidigt. Känslan av att lyckas, känslan av att gå emot det man är rädd och nervös för - den är obeskrivlig och totalt beroendeframkallande. Känslan av att skapa, att utmana sig själv, lära sig något nytt - jag gillar det, bara det inte blir hela tiden. 

Så nu har det varit vila på agendan (även ett påtvingat sådant eftersom jag har feber i skrivande stund) och det får det gärna fortsätta att vara ett tag till, alltså vilan, inte febern. Fram tills när jag återigen blir rastlös och klättrar på väggarna för att "jag aldrig kommer vidare och inte vet vad jag vill..." -vilket jag brukar komma fram till efter ett tag, att jag faktiskt vet, men inte när detta ska ske eller hur...



Nedan lite glimtar från "vilan":

Förlovningsfest för Sara & Johan med grillning

Tog oss en välbehövlig semester ut till Åland. Egentligen hade vi tänkt att åka lite längre utomlands, men kände inte för det sen när det väl närmade sig. Vi ville vila och bästa platsen för total avslappning är utan tvekan stugan på Åland.

Vår två-åriga bröllopsdag firades i Mariehamn på en den fina och rekommenderade båt-restaurangen Von Knorring

Man kan väl lugnt säga att jag blev ganska så flummig, på den annars så romantiska restaurangen... =)

Trots havstemperaturen; 16,5 grad, blev det både ett, två och tre dopp innan vi begav oss hemåt. Nu så längtar jag med hela min själ tillbaka!! Men det  dröjer bara två veckor så är vi där igen... Kan knappt bärga mig!!!